Jag ser och tänker på honom på ett retrospektivt vis; alla mina nuvarande tankar om honom återspeglar de tankar jag tidigare hade om honom, men de är ändå väldigt olika. Varje gång vi talas vid är det som om vi aldrig har funnits, men jag är inte säker på att det faktiskt är något negativt, nej, jag tror att vi har påbörjat något nytt, fint. Något nytt som passar oss mycket bättre, och som gör att vi kan finnas till igen, bara på ett annat vis än tidigare. Det hoppas jag, åtminstone.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar